Utdrag från sommardagboken

Har idag vandrat omkring i vänliga, vackra, vindiga Lissabon. Ett ord som etsat sig fast i mig under dagen är ”mirador” – kanske det vackraste ordet i världen. Mirador är spanska (och förmodligen portugisiska) och betyder utsiktspunkt, vilka det kryllar av här. Lite då och då tittar man runt ett hörn och så ser man ut över staden, atlanten och jesusstatyn. Vi har gått och gått, tills det inte gick längre, det är sjukt mycket upp och nerförsbackar i den här staden, så man får ta spårvagnen. Staden är byggt på nio kullar sa någon på tåget hit, undrar varför, det måste ha varit svårt.

Till lunch åt vi kolgrillad färsk fisk på en restaurang som var rekommenderad i resebibeln (Lonely Planet Europe) och som vi letade efter i nån timme innan vi hittade, så visade det sig att den låg runt hörnet från vårt hostel haha. Briljansen med att upptäcka nya städer är att gå vilse, och det är jag och Sofia bra på!

Gårdagskvällen var kanske inte lika harmonisk, och egentligen vet jag inte hur jag ska beskriva nattlivet i Lissabon. Men om jag säger jordgubbsdrinkar för 4 euro halvlitern, klubbar med ”danstak” under stjärnklar himmel, gatufester med spex hela sommaren lång och DJ’s som skiter i allt vad regler heter så kanske en liten uppfattning infinner sig om hur en lördagskväll kan te sig denna partyvälsignade kuststad. Att sedan efterfesta på stranden i gryningen och titta på när morgonpigga surfare vänder sig i vågorna, gör det hela lite extra magiskt.

Konstant vågbrus, mosaik vart man än tittar, en ständig fläkt i håret och extremt vänliga människor som till skillnad från i det inbitet enspråkiga grannlandet pratar utmärkt engelska; jag skulle inte banga på att bo här.

/Linnéa