Profilen: Louise Carlsson!

Näst ut som profil är vår kära vän Louise Carlsson som är en av de mest sympatiska och snälla människor vi känner. Hon har alltid ett leende på läpparna och förutom att hon är jättesmart, driven och jordnära, så är hon också en grym orienterare. Jag kan inte räkna hur många fester vi skulle ha missat i våra unga år utan Louises berömda lokalsinne. Efter ett flertal coola resor så uppehåller hon sig nu i Gävle för att plugga till socionom och vi visste att det inte skulle dröja länge innan hon börjat sprida sin positivitet och ambitioner även där.

Namn: Louise Carlsson
Ålder: 22
Sysselsättning: Pluggar till socionom, aktiv ordförande i två föreningar samt driver ett socialt projekt med läxhjälp för barn med invandrarbakgrund

Hej Louise, vem är du?
Jag är en tämligen okomplicerad och vanligtvis glad 22-åring som kan ge ett virrigt intryck men har mestadels läget under kontroll. Älskar människor, speciellt att umgås med dem men nöjer mig också med att sitta på en parkbänk i stan och titta på all förvirring livet verkar erbjuda. Tar livet med ett leende och tänker att främlingar är bara vänner du ännu inte mött.

Berätta lite vad du gjorde efter studenten, du åkte bland annat till Australien?
Efter studenten 2006 jobbade jag fram till årsskiftet ungefär då jag for till Australien tillsammans med min då nyfunne vän Paulina. Vi reste ihop ett tag men gick skilda vägar rätt snart. Stannade Down Under i ett år och hade diverse ströjobb (bl. a. som vindruvsplockare, cowgirl, servitris, parkeringsvakt, stenplockare och lastbilstvättare), men mestadels reste jag omkring, chillade och träffade nytt folk.
Sen kom jag hem, jobbade på förskola i Täby ett tag innan jag fick ett ryck och beställde en flygbiljett till Singapore. Ensam och utan planer for jag omkring i Sydostasien i tre månader, mitt enda mål var att inte åka till Thailand, för det är för mainstream. Epic fail; jag bodde i en hydda uppe på ett berg på en ö i Thailand, nära gränsen till Kambodja i ca sju veckor. Så livet är fullt av överraskningar och blir sällan som man planerat!

Vad pluggar du för ngt i Gävle?
Efter mycket om och men fick jag ändå ändan ur vagnen och bestämde mig för att börja plugga (och ja, då var det för att följa strömmen). Min utbildning här i Gävle är unik i Sverige: International Social Work, dvs en socionomutbildning på engelska med inriktning mot globala problem. Klassen består av ca 15 svenskar där flera har annan kulturell bakgrund, ca 15 kineser och fyra ryssar, så grymt kulturutbyte alltså! Utbildningen är väldigt ny men har potential att bli riktigt bra, det är en utbildning Högskolan i Gävle satsar på.

Berätta om dina aktiviteter som du pysslar med vid sidan av studierna?
Vid sidan av skolan är jag ordförande i studentföreningen VOX (Vård och omsorg i x-län) som är till för alla socionomer och sjuksyrror. Dessutom är jag ordförande i GRIS, Gävles Resande Intellektuella Studenter, en förening som arrangerar resor till andra lärosäten för att knyta kontakter samt arbetar för ökad gemenskap mellan skolans alla andra studentföreningar.
Dessutom har jag och två vänner startat ett socialt projekt i ett invandrartätt område här i Gävle. Min kompis arbetar som somalisk tolk och upptäckte att många barn inte får läxhjälp hemma, då föräldrarna inte har tillräckliga kunskaper i svenska. Så vi har en lokal där vi i två timmar, en gång i veckan, hjälper barn med behov med deras läxor. Barnen kommer från många olika kulturer, men det är inte alltid de kommer för att få hjälp, utan mer för att prata och hänga med oss. Jag tror inte att själva läxhjälpen är den stora insatsen utan snarare att vara en förebild som ung vuxen.

Om man vill följa dina fotspår och hitta på liknande saker, vad ska man tänka på då?
Tips och råd?
Var inte rädd för att göra saker! Man ångrar inte saker man gjort, bara saker man aldrig gjorde. Samtidigt är det inte heller alltid resultatet som räknas, för hur mycket man än planerar blir det sällan som man tänkt. Jag menar inte att man inte ska ha en plan, för det är jäklarns bra för det mesta, men man ska inte vara rädd för att släppa planen ifall det skiter sig.
En helt annan sak som jag försöker leva efter mer och mer, är en sak som min kompis hälsopedagogen Lina brukar säga när jag kommer och beklagar mig över hur folk är och hur irriterad man kan bli på det: "Låt han/hon ha det så, det gör honom/henne säkert glad". Folk är som de är och de har både bra och mindre bra egenskaper.

Vad har du för framtidsplaner?
I min utbildning har vi ett halvårs utlandspraktik som jag ser fram emot grymt mycket! Sen får vi se hur jag känner med resor efter det. Självklart skulle det vara kul att arbeta utomlands ett tag, det är ju ändå det jag utbildar mig till, men känner inte längre något behov av att flänga omkring. Får jag möjligheten till utlandsjobb så visst, men nöjer mig med att ha ett trevligt jobb i en trevlig stad här i Sverige. Den som lever får se!

Tack Louise!